En tumme i röven.

Dagen före vi ska och köra skoter i min stuga händer det som inte får hända. Fredrik ska i all vänskaplighet hjälpa mig att borra.
Fredrik slinter och penetrerar sin hand med den slöa borren. Han åker hem och slickar såren. Sedan kommer telefonsamtalet:

Fredrik: Det blir inget Njakkaure i morgon.
Jag: Hur är det med tummen?
Fredrik: Det slutar aldrig att blöda. Jag har bytt fyra plåster.
Jag: Okej.
Fredrik: Det dunkar och är uppsvällt.
Jag: Inte bra.
Fredrik: Jag kommer inte att kunna hålla fast mig i styret.

Jag känner mig väldigt skyldig och funderar på att sondmata honom med Jack Daniels mot värken. Mot skoterbegäret finns det inget botemedel.



Tummen.