Älgfåran

Första gången jag såg en död älg strök jag den bakom örat och släppte ned gröna vinduvor i dess högra näsborre. Käkarna var sammanbitna, men med vetskapen om att spaghetti kan fastna i näsan förstod jag att även vindruvor borde hitta sig ned i magen - förbi luftrören.

Då var jag fem år. Nu lämnar jag avlidna djur i fred och låtsas som om det finns något vackert med döden.

the gun and the man

Han tröttnade aldrig på att skjuta den stackars duvan.

Insikter från en cadillac

Att ropa inåt

Bara berg

Den vilda frustration jag kände när skogen omslöt mig försvann när jag såg grusvägen sju kilometer bort.

Sköldpaddsjakt utan licens

Jag saknar:

Min skinnjacka - som glömdes i tjänsten, på tinget. Som numera bärs av en nämndeman med rockdrömmar eller en frusen missbrukare, på avgiftning i häktet.

Fotografen bakom bilden - en sprallig tjej som yrde mellan löven, och som framkallade leenden, skratt och förvåning. Och som fortfarande gör.

Tvåsamhet före ensamhet

Vimmelfotografen med ett analogt hjärta.

Kraftverksarbetaren med hela kroppen som studio.

Situationen gör tjuven, Robert gör situationen.

Tack.