Vi hann bara gå 400 meter innan Rock pep till, spände höfterna och vek tillbaka öronen. Nu fanns det ingen återvändo. Skålvis med torrfoder hade förvandlas i magens cementblandande process och skrek nu efter luft. Jag förstod direkt att det inte skulle bli en trevlig syn.
A dog got to do what a dog got to do.
Rock skämdes och jag kände en skräckblandad stolthet, likt en pappa som just sett sin son växa upp och bli en man.
1 kommentar:
Du hade rätt. Det blev INTE vackert. Hade du tvångsmatat jycken?
Skicka en kommentar