Ett gott skratt förlänger livet. Sten skrattade tills lungorna tog slut.
Till slut bar benen honom inte längre och pipan blev hans död. Han drömde om att få se en sista sommar, men dog redan om våren. Minnena av morfar blir allt grumligare, men efter en kväll med diabilder känns allt väldigt färskt. Folk föds, lever och dör. Till slut är minnen och bilder allt som finns kvar.
Morfar levde för sina minnen. Jag tycker att vi fortsätter att skapa nya.
Familjealbum från 1960, 1974 och 1989.
4 kommentarer:
Du är fantastisk på att skriva, det är vår morfar och det grep tag i mitt hjärta. Vad länge sedan det var jag tänkte på honom, men jag kommer på mig själv att jag saknar honom ibland.
Fint skrivet Joel, jag kommer ihåg att han luktade tobak.
Ja. Ibland glömmer man bort dem som en gång varit en stor del av ens liv. Speciell och saknad.
Tack
Vad du är duktig på att skriva,det var pappa som älskade att prata om minnen och allt roligt och tråkigt som han var med om på sin levnadsbana.Det var med en tår i ögat när man ser korten och önskade att vi hade fått ha pappa kvar längre. Det är mysigt med alla fina minnen dom kan ingen ta ifån oss. Kram Fia
Skicka en kommentar