Första gången jag såg en död älg strök jag den bakom örat och släppte ned gröna vinduvor i dess högra näsborre. Käkarna var sammanbitna, men med vetskapen om att spaghetti kan fastna i näsan förstod jag att även vindruvor borde hitta sig ned i magen - förbi luftrören.
Då var jag fem år. Nu lämnar jag avlidna djur i fred och låtsas som om det finns något vackert med döden.
1 kommentar:
"Har ni fått tips om det här eller?"
Skicka en kommentar